Hopp til innhald

Ulf Karl Olov Nilsson

Frå Wikipedia – det frie oppslagsverket
Ulf Karl Olov Nilsson

Statsborgarskap Sverige
Fødd 13. mars 1965 (59 år)
Robertsfors
Yrke skribent, lyrikar, psykoterapeut
Ulf Karl Olov Nilsson på Commons

Ulf Karl Olov Nilsson (fødd 13. mars 1965), også kjend som UKON, er ein svensk forfattar, diktar, psykolog, psykoterapeut, psykoanalytiker og omsetjar.[1]

Liv og virke[endre | endre wikiteksten]

Nilsson blei fødd i Robertsfors i Västerbottens län og voks opp i Umeå. Sidan slutten av 1980-talet har han budd i Göteborg.[2] Han skriv litteraturkritikk for Svenska Dagbladet og Göteborgs-Posten, og sit i redaksjonen for tidsskrifta Glänta og Arche,[3][4][2] og var tidlegare redaksjonsmedlem i OEI. Han er med i forfattarpanelet i SVTs Babel. UKON har ved fleire høve vore gjest på norske litteraturfestivalar, mellom anna på Audiatur - Festival for ny poesi i Bergen i 2005 og på Litteratursymposiet i Odda i 2013. I september 2024 deltar han som den første festivalpoeten på Kapittel-festivalen i Stavanger.

UKON debuterte i 1990 med diktsamlinga Kung-Kung, slo gjennom med samlinga Stammar i 2002 og har også gitt ut essay. Han romandebuterte i 2014 med Jag befinner mig i ett överflöd av kärlek.

Eit større utval av tekstane hans er gjendikta til norsk av Monica Aasprong (Forklaringsopplysningane, Samlaget 2019), og før dette var han ein av 34 poetar i den kritikarroste antologien Verden finnes ikke på kartet (2010), redigert av Pedro Carmona-Alvarez og Gunnar Wærness.

Bibliografi[endre | endre wikiteksten]

  • 1990 - Kung-kung (Symposion)
  • 1992 - Under det som inte förgår (Symposion)
  • 1994 - Vädrets hjärna (Symposion)
  • 1997 - Sändning (Symposion)
  • 1999 - Någons stöd (Symposion)
  • 2002 - Stammar (Symposion)
  • 2003 - Familjeoxymoronen (Oei editör)
  • 2005 - Block (Symposion)
  • 2007 - Synopsis (Symposion)
  • 2008 - Kalender (Sanatorium förlag)
  • 2008 - Och solen går upp och solen går ned (Forlaget Attåt)
  • 2009 - Barndomstolen (Norstedts)
  • 2010 - Hjälp, vem är jag? – utdrag från en terapi (med popsangeren Caroline af Ugglas) (Piratförlaget)
  • 2010 - Standardmodellen (CD i samarbeid med gruppa Njurmännen)
  • 2011 - Brukaren (Norstedts)
  • 2011 - Handlingarna (Drucksache)
  • 2013 - ? (Oei editör)
  • 2014 - Jag befinner mig i et överflöd av kärlek (Norstedts)
  • 2016 - Glömskans bibliotek (Norstedts)
  • 2019 - Röstautograferna (Norstedts)
  • 2022 - En intellekt världsmästare; Man of Street, Liv och ideer (Norstedts)
  • 2023 - Jag är ingen mördare (Norstedts)

Omsetjingar ved UKON[endre | endre wikiteksten]

  • 2008 - Jacques Roubaud: Någonting svart (med Jonas (J) Magnusson), Rámus förlag
  • 2009 - Charles Reznikoff: Vittnesmål: Amerikas Förenta Stater (1885 - 1915) (Forlaget Attåt)
  • 2013 - Charles Reznikoff: Förintelsen, Rámus förlag
  • 2021 - Emily Dickinson: Faskikel 40, De enda nyheterna (med Jenny Tunedal), Förlaget Anti
  • 2022 - Emily Dickinson: Faskikel 34, Ändlös rosmarin (med Jenny Tunedal), Förlaget Anti
  • 2023 - Emily Dickinson: Faskikel 26, Vi leker inte på gravar (med Jenny Tunedal), Förlaget Anti

UKON på norsk[endre | endre wikiteksten]

  • 2010 - Wærness, Gunnar og Carmona-Alvaraz, Pedro (red.): Verden finnes ikke på kartet (Forlaget Oktober 2010)
  • 2019 - UKON: Forklaringsopplysningane, utval og gjendikting av Monica Aasprong (Det Norske Samlaget 2019)

Prisar og utmerkingar[endre | endre wikiteksten]

  • 2020 – Natur & Kulturs särskilda stipendium
  • 2018 – Göteborgs stads arbetsstipendium för författare
  • 2016 – Nominerad till Augustpriset i fackboksklassen
  • 2011 – Kallebergerstipendiet
  • 2007 – Nominerad till Augustpriset
  • 2007 – Nöjesguidens pris för Bästa läsning
  • 2007 – Göteborgs-Postens litteraturpris
  • 2003 – Göteborgs Stads författarstipendium
  • 2002 – Guldprinsen

Kjelder[endre | endre wikiteksten]

  1. «Poeten och psykologen UKON». noll27.se. Arkivert frå originalen 17. september 2019. 
  2. 2,0 2,1 «Ulf Karl Olov Nilsson». Forfattarcentrum.se. Arkivert frå originalen 17. september 2019. 
  3. «Ulf Karl Olov Nilsson». SvD.se. Arkivert frå originalen 17. september 2019. 
  4. «Ulf Karl Olov Nilsson». GP.se. Arkivert frå originalen 17. september 2019. 

Bakgrunnsstoff[endre | endre wikiteksten]